lazy days in kefalonia

skrev så det räckte och blev över igår, så idag säger jag det med bilder istället. håll till godo!

Nils säger att det heter "def" när man tuggar hiphop om när nåt är bra, så i så fall är vi inte keff i kefalonia utan DEFF I DEFALONIA!

svårt att hålla igång uppdaterandet i denna chartermiljö. folk internetar liksom inte här, dom steker och steker och steker och lullar med rödmosiga nyllen runt i för stora flipflops och för små badkläder.

att vi ens är här!

resan började i bakismosigt rus på midsommardan; Nils och jag stressade runt och packade hemma och ramlade i princip över varandra i jakten på de sista pinalerna. den härliga midsommaraftonen som förekommit detta hade spenderats idylliskt vid en sjö i Bredäng med jävligt sköna kusar, där vintillförseln blev hög och timmen blev sen. morronen efter blev liksom payback time, även om man såklart fattat att man inte skulle vara på topp. såklart hann vi rusa iväg mot tuben i sista sekund, och på vägen mot Arlanda började jag noja över huruvida mitt pass verkligen var giltigt eller inte. jag har inte blivit så vuxen att jag använder ID-kort eller ännu vuxnare, körkort, som legitimation - mitt pass följer med vid minsta ciggköp och är således rejält jävla sargat. dessutom gick det ut om 5 månader och 2 veckor, inte minst 6 månader som det stod på flyginstruktionerna. Nils och jag satt och skrämde upp varandra kring detta faktum, och när vi väl nådde incheckningsdisken visste nervositeten inga gränser. aahhhhh, ska detta lilla lilla onödiga sabba allt?

jag tänkte att det skulle funka bäst om vi såg kära och lyckliga och omslingrade ut, hur skulle en surmulen incheckningstant kunna neka sådana turturduvor?

men - flytet var obeskrivbart. en riktig jävla bakisgubbe blev vår man. han kollade inte ens passen, han sluddrade bara nåt om bagagevikten och torkade sin svettiga panna. vi hade en bakis-agreement, han och vi.

på flyget beställde folk in floder av sprit, det var Bloody Mary's och Heineken så det förslog. när planet landade klappade alla i händerna; vilken duktig pilot vi har! han klarade det!

okej. fan. jag låter sarkastisk. jag kan inte hjälpa det kanske? jag stormtrivs här.

S T O R M T R I V S.

när vi kom fram möttes vi av en pepparkaksbrun superkäck reseledare som lät meddela att hon "uppgraderat oss lite". tydligen hade hon styrt något annat,med fler stjärnor och bättre utskick, hon tyckte inte vi skulle behöva bo på det där "skithotellet" vi bokat. senare fick vi reda på att skithotellet drabbats av kackerlacks-invasion och måste rökas ut. men lika glada för det är vi, så jävla glada att vi spricker flera gånger om dagen. lägenheten är fantastisk, det kunde verkligen vara bättre. dunderfräscht men samtidigt mysigt, stor balkong med gudomlig havsutsikt - och den ligger avsides från chartergatan, en bit upp i bergen där lugnet ligger som en skönt domnande hinna i atmosfären och tystnaden endast överröstas av syrsorna om natten eller gitarrmusik från hotellet en bit nedanför. good times.

vi blev slussade till lägenheten, Maria Garden Studios, i en taxi tillsammans med ett annat reseteam som också blivit ombokade - en fet mamma och en ännu fetare tonårsdotter. de höll fullkomligen på att brisera över hur långt upp vi åkte, alltså vi åkte kanske 20 meter upp för en väg när de började utbrista: " men herregud, vi åker vidare! åååh, vart ska vi! huuuuuur ska vi orka gå upp här för? nej herrejisses...."

samma feta morsa och tonårsdotter möter vi nu ibland, men man får försöka pila förbi dom snabbt - dom är nämligen sjukt sugna på att umgås. som de flesta andra chartrare har vi märkt. ett äldre par bor i en lägenhet precis brevid, och så fort man passerar deras dörr så sitter

de där - utanför, med en öl för karln och en drink för damen, och så måste man redogöra för vart man ska eller vad man har gjort. men han är gullig, karln. bryter på finlandssvenska och skrattar mycket. om man skrattar mycket är man okej.

hittills har vi:

badat i det klaraste vattnet jag nånsin har sett, stekt oss som grisar på spett utan att blivit röda (än så l

änge), ätit god och förvånansvärt billig mat på olika tavernor, vandrat ifrån charterorten Lassi som vi bor i till Kefalonias huvudstad Argostoli, köpt ett par vrålsnygga lädersandaler (mina andra gick sönder i bakisrusningen mot planet på midsommardan då jag sprang in på Apoteket vid Centralen för att köpa på mej i Ipren i sista sekund), sagt "åh! photo-moment!" en miljard gånger, hittat alldeles egna strandvikar att bada i varje dag, sett pinsamma fulla svenskar, sett samma pinsamma fulla sve

nsk ett antal gånger och bland annat hört honom fyllegrymta "Ääääähhhh! HÅLL KÄFT!" till sin fru som sagt "Jag vill gå hem" med ynklig röst, gått vilse mitt i natten men hittat rätt igen, lagat mat som är vardag hemma men gudomlig här - med lokalt producerad olivolja, oliver och blodröda tomater är livet underbart.

jag känner harmoni. allt är så lyxigt att man liksom inte fattar det. så länge man kan distansera sej mentalt från "charterlivet" så kan man liksom leva det i glädje.

jag menar, jag är en tönt. jag gillar palmer. jag gillar att kyssa min kärlek i rosa solnedgång. jag gillar smaken av salt hud och känslan av lojt leverne i tropiska temperaturer. what can i say?

Kefalonia - helt jävla underbart.

privat poolparty med Nils, till tonerna av Otis Redding och Beach Boys.

nu jädrar drar vi mot varmare breddgrader. Kefalonia awaits.

So long, suckers!

nu lyser ängarna av sommarns alla blommor

sitter på en solig balkong i Bredäng med glada vänner och ett glas bubbel. spotify pumpar ut sommarhits over the centuries och jag tror inte jag kunnat önska mer av midsommar. nu ska vi ner till någon sorts skog vid någon sorts sjö och grilla och bubbelnivån kommer stiga och babbelnivån i takt med den. good times!

Tre böcker att avnjutas på playan

1. Evolutionen och jag kommer inte överens, Fredrik Lindström

födelsedagspresent från Jolle. älskar Fredrik Lindström och borde således även älska denna bok, där "bekännelser" utlovas.

2. El Choco, Markus Lutteman

födelsedagspresent från Vincent. verkar jävligt intressant, handlar om Bolivias fängelse från insidan.

3. ALLT, Martina Lowdén

vetifan vems den är, hittade den i bokhyllan - kanske Grungemannens? han kanske varvar den med sina obskyra biografier om okända kompositörer. är mycket nyfiken på denna, då den är skriven av en 23-årig debutant. titeln är även mycket lovande. oj, nu kom Grungemannen själv förbi i egen hög person och lackade över att jag snodde ALLT, som tydligen var Italienarens och ingen annans. lackningen övergår därför mitt förstånd. finders keepers?

chartershopping

puh!
idag hare jävlarimej shoppats, intensivt. efter hastiga inköp på Systemet (sprit till midsommar) och Apoteket (värktabletter att ta efter spritsviterna på midsommardan) mötte jag upp Jolle. ska ju på charter för satan och insåg att jag varken hade bikini eller flipflops eller nånting charter-aktigt överhuvudtaget. jag var a woman on a mission, och jag hade den bästa möjliga shoppingpartnern.
med vänlig men bestämd hand lotsade han mej mellan affärerna, styrde bort mej från glittrande ögongodis som inte hörde till inköpsplanen och sa uppmuntrande ord om varenda bikini och varenda flipflop. ypperligt!
på en timme lyckades jag med Jolles hjälp inhandla en bikini för 100 spänn och flipflops för 100 spänn och sololja och brillor. katjiiing! det blev en billig nota.
sen mötte vi upp Joggarn och Nils för en välbalanserad måltid på Max, följt av en kanna öl på Mosebacke. trevligt samkväm, förutom en smula interna spänningar mellan Jolle och Joggarn (som är roomies) om huruvida de skulle ha midsommarfest eller ej imorron. Jolle vann dock, till allas glädje, och fest skare bli!

keff in kefalonia

wehoo! resa till Grekland bokad. på lördag eftermiddag åker jag och Nils till ön Kefalonia för en veckas sommarlyx och överflöd! vi ska sprätta med tårna i vit sand, äta god mat på tavernor och tindra mot varandra över bordet, dricka läskande drinkar på terassen och vandra i dramatiskt vacker natur. helt enkelt - romantik i sin allra klyschigaste form, now featuring: Flaming & Nils.

jag skulle gärna skriva att vi kommer plaska som delfiner i varmt kristallblått vatten och älska under månskenet och sånt, men dagen till ära har min mensvärk börjat smyga sig på vilket betyder blodflöde inom kort. det är såklart...dålig tajming. hade det varit för några år sedan hade jag säkert börjat böla och tjuta om såååå typiskt! och nu är allt förstört, precis när vi ska åka! och så vidare. men fan. lite jobbigt, absolut, men det funkar ju ändå. lite mindre badande och lite mindre älskog - men i en atmosfär man hittills bara drömt om. it's alright.

haha, mamma ringde precis. när jag sprudlade om att jag precis bokat sistaminuten-charter till Grekland, kvittrade hon fram följande kommentar:

- Åh, va roligt! Jag tror du börjar få lite mer normala vanor nu!

jag frågade, ytterst skeptiskt, om charterresor verkligen kunde klassas som normala vanor.

- Nej, men du brukar ju inte...unna dej sådär.

och det har hon faktiskt rätt i. om man åker någonstans, vilket sällan sker, är det alltid ultra low budget hostel som gäller och minimala ambitioner om komfort. egentligen tycker jag det är ganska sympatiskt, men det ska bli sjukt spännande att få en glimt av den andra världen. chartervärlden. en undercover sunk-brud wallraffar charterfamiljernas vardag. we'll put the keff in kefalonia.

Nils reagerade exempelvis på att det inte står någonstans vilken adress hotellet ligger på. förmodligen för att charterfolk blir slussade från dörr till dörr och guidade in i minsta detalj, och adresser och kartor blir helt enkelt inte relevant. bara en sån sak. haha. det här blir stört. men kul att kunna glädja min moder med beskedet om att jag nu äntrat svennelivet.

åtminstone på studiebesök.

vem behöver fiender med såna politiker

sitter å chillaxar, ensam hemma med magen full av delikatesser. So you think you can dance på låg volym. tända ljus och citronvatten. ibland älskar jag att vara hemma själv.

men apropå det här med dans. ni vet, jag pysslar ju lite med sånt...

idag kunde man för ovanlighetens skull läsa lite om detta ämne i DN, det var vår fantastiskt superpuckade utbildningsminister Jan Björklund som tänkte till - lite sådär extra fantastiskt superpuckat dagen till ära. i korta ordalag vill han skärpa Kungliga Svenska Balettskolans krav på sina elever, kicka ut de slafsiga och piska igång de som har potential. syftet är att skapa elever som är tillräckligt bra för att få anställning på Kungliga Operan när de tar studenten.

- Experterna säger att vi måste börja vid tio eller elva års ålder. Annars är det för sent, säger Jan Björklund.

Det är så gulligt naivt att man knappt vet vad man ska ta sig till. Att överhuvudtaget tro att dansare vid 18-års ålder borde kunna gå direkt till anställning vid en sådan maffig institution som Kungliga Operan... Den internationella konkurrensen om såna åtråvärda platser skulle på intet sätt dämpas bara för att Björklund skärper dansutbildningen.

Tro mej, den är skärpt nog. Och även om det är besides the point skulle ju någon kunna tala om för Janne B att det är få prima ballerinor som inte tränat som elitidrottare sedan 5 års ålder. Sverige är för snällt för det. Vi är för humana för att ha riktigt framgångsrika ballerinor, gymnaster och konståkare och vad ni vill. Vi är för humana mot våra barn. Björklund kanske borde ta en tripp till Ryssland för att inspireras till den nya skolmodellen?

Sedan finns ju förstås också aspekten att Kungliga Operan faktiskt inte är målet för alla dansare, hör och häpna, snarare för ganska få skulle jag tro - åtminstone bland de med modern inriktning. Dansutbildningen tjänar istället för att utveckla och sporra eleverna till att söka sig vidare inom just sitt intresseområde inom dansfältet, och att detta skulle vara lönlöst - "det blir en meningslös utbildning om det bara handlar om att det är kul att dansa balett" som Björklund säger - känns sjukt cyniskt. Allt leder inte till jobb, tur som inihelvete är väl det. Men hur skulle man någonsin kunna odla ett intresse som uppfyller och berikar en och kanske till och med leder till en karriär på sikt - om man inte får chansen?

Inte för att jag är förvånad egentligen. Björklunds elitism är väl knappast någon nyhet för någon - men dansområdet är något han inte behärskar, klart och tydligt.

Grabben har helt enkelt inte en susning.

vs.

back in the game

well. det har kommit till min kännedom att min blogg tydligen är önskad. jag har en så kallad läsarkrets. dra på trissor!

mitt blogguppehåll började med ren och skär lathet, starkt influerad av baksmälla. jag var förstås inte bakis i flera dagar, men när det lagt sig kände jag att jag ville vänta med att blogga igen tills jag hade nåt riktigt bra att komma med. så jag väntade. och väntade. dagarna gick. ibland fick jag någon tanke som kändes kul att skriva ned, men så fort jag försökte formulera texten i huvudet så brast det. var det verkligen en värdig comeback att skriva en utläggning om hur pinsamt det var på apoteket i Salzburg förra året när jag var tvungen att på engelsk-tyska förklara att jag hade svamp i underlivet (ehhh...vaginamushroom? no! no! fungus! FUNGUS! no! öh...) inför fem butiksbiträden och 10 pryda österrike-tanter som köade bakom?

stoppa pressarna! typ.

började inse att jag aldrig nånsin skulle blogga igen om jag gick och väntade på att något oerhört spektakulärt skulle inträffa. så... ja, nu kör jag. you asked for it.

står för närvarande och är en mycket god flickvän, extremt god kanske till och med. vaktar Nils utställning som just nu pågår i Gallerian i Stockholm. det är sammanfattningsvis jävla bra konst och jävla lite besökare. slö-chattar lite med Joggarn för att få tiden att gå. vi hamnade i en limerick-battle av någon anledning, där han segrade storstilat:

en sibirisk bonde ifrån skanstull

stod och skrev facebookchatten full

uttråkad i en galleria

med flera timmar fria

det är ju bara några timmar för guds skull!

SCORE!

ritsch ratsch, hokus pokus, jag har fått jobb!

är sjuuukt nöjd, förutsättningarna kunde fan inte vara bättre. igår eftermiddag ringde det i mobilen, telefonskräcks-störd som jag är vågade jag inte svara på okänt nummer. sen ringde det igen 10 minuter senare, och det slog mig att jag för satan är arbetssökande och att det blir rätt svårt att scora ett jobb om jag inte vågar prata med någon. det var Hemköp som ville ha in mig på intervju, och imorse (nåja, klockan 11) var jag där - glad och framåt - och lämnade intervjun med ett schema på 20 timmar i veckan från och med mitten av augusti! stört najs.

nu har jag alltså ett sommarlov, ett riktigt sommarlov, och börjar sedan jobba halvtid på en butik som ligger 20 minuters promenad från mitt hem! å själva grejen med halvtid också, var livrädd att dom skulle kräva mer arbetstid för då hade det blivit knepigt... jag är en sån som inte ser någon poäng med att jobba mer än man behöver, inte så länge det inte är ett vrålkul jobb i alla fall.

ahhhhh.....allt är löst! ingen mer gnagande ångest eller förnekad oro, det är lugnt! det ordnar sig. det gör det alltid.

firade med att snabbshoppa på HM på vägen hem: hårfärg, blå enkel klänning, sexiga trosor samt balla trosor. ikväll kommer massa gamla kompisar till stan, då blire reunionparty och bubbel-yra på Trädgården!

kungen kostar många miljoner, ett skott i nacken - bara några kronor

idag kan man läsa att "Kungen får 125 miljoner kronor i år av staten" på DN's hemsida - vilket givetvis är en smula slarvigt formulerad (men ändock effektfull) rubrik. pengarna går förstås inte rakt ner i kungens välstrukna kavajficka till förmån för pistageglass, bio och andra nöjsamma utsvävningar. han har ju en hel familj att försörja, gubben, för att inte tala om staben av mer eller mindre förklädda betjänter. i år ska ju dessutom den förstfödda dottern walk down the isle om någon nu råkat missa detta så oerhört viktiga faktum. klart han behöver 10 millar extra, här ska're partajas!

men ja, kungen är ju förstås inte vem som helst, han kan inte slå till med världens baluns till fest bara sådär. det behövs säkerhet. säkerheten är oerhört viktig. kaaatjing! några miljoner extra.
pengarna rullar iväg och som medborgare i dagens Sverige kan man lätt tro att folk i allmänhet är helt okej med det.
"kungen är en bra PR-gubbe", sa till exempel en moderat imbecill på mitt förra jobb. densamme tycker förmodligen nu att även bröllopet är superbra PR för Sverige.
jag frågar mig stillsamt; om vi anser att kungahus-relaterade jippon är det mest representabla för Sverige - vad är vi då för ett jävla land? har vi verkligen inget annat att komma med?

man skulle kunna hoppas att kungen åtminstone skulle använda sin feta veckopeng samt det nu enorma bröllopsbidraget till att slå loss med ett sjujävla party. flyga in alligatorer och leoparder som kunde dra bröllopskortegen, låta Jay-Z och Beyonce knåpa ihop en specialskriven bröllopsmarch, låta dresserade flaxande kondorer spotta diamenter ur näbben när de kliver ut ur kyrkan istället för det vanliga ris-kastandet, låta Stockholms alla vattenkranar spruta champagne istället för vatten, låta Gamla Stans gråa gatstenar förgyllas dagen till ära - ringa in alla showgirls i Las Vegas som samtidigt näckar på Plattan och skriker "PARTYTIME DUDES!"
då jävlar snackar vi PR.

mitt charmanta jag

phew.... arbetsintervjun gick strålande. jag är så jävla trevlig alltså, när jag lägger den sidan till. log och glittrade, nickade förstående, skrattade på passande ställen och ställde relevanta frågor. booyah...

är dock inte superintresserad av jobbet i fråga, men själva intervjusituationen var stärkande och nu känns det inte alls lika läskigt att gå på andra intervjuer. om dom vill ha mig säger jag med 90% säkerhet ja, det gäller ändå arbete i klädbutik vilket är ett step up från min ambitionsnivå som tidigare låg i Konsum-trakten.

nu ska jag plugga järnet, med en gnutta ro i själen tack vare att jag faktiskt uträttat något idag. hm...vilket skräp-program ska få ackompanjera mitt studerande?

zapp... mitt i naturen... zapp...reklam...zappzapp...scrubs...zapp...ahhhh! Project Runway, perfekt.

intervju imorgon!

wehooo! har precis landat en intervju!
imorgon 14.00 skall det tindras och smöras för glatta livet, med hopp om att naila jobbet som butikssäljare via ett bemanningsföretag. fruktansvärt ostimulerande och icke-kittlande arbete, men jag är i princip redo att jobba på reningsverk så det gör mig inte så särskilt mycket. nu ska jag fira med pizza och tänker dra med mig Grungemannen på konverserande promenad till Konsum. mycket måste benas ut... vad ska jag ha på mig? vad vill jag ha i lön? vad är mina sämsta sidor - har jag överhuvudtaget några?
frågorna är många, men Grungemannen har förhoppningsvis många svar. det brukar han ha.

helgens utsvävningar

söndagkväll och lite småsimmig sådär efter en fet helg. försummande av bloggen till förmån för livet, kanske man kan säga. känner att jag måste presentera en short re-cap för att kunna gå vidare, så låt mej sammanfatta i korta ordalag:

fredag
sjukt osugen på det mesta inom socialt umgänge. tar en Amaretto, börjar sy en klänning. det går skitdåligt. Jolle ringer och säger att han också är sjukt osugen på socialt umgänge, men vädret är ju så fint. vi möts upp i kajen utanför oss och dricker två folköl var och pratar om det mesta. lugn, melankolisk ton och likasinnad utsikt. stålgrått vatten, stålgrå himmel.

lördag
bestämmer mej för att ta ledigt, trots att jag egentligen alltid är ledig. kollar på skräp-tv och känner mej oproduktiv. övertalar Grungemannen att hjälpa mig med att kalkylera konstruktionen till min egensydda klänning. vi kommer en bra bit på väg, men efter ett tag släpper vi projektet - vilket främst beror på hans plötsliga ointresse vilket direkt leder till min handfallhet.
vid femtiden korkar Grungemannen upp rödtjutet och därmed är aftonen igång. vi tomtuggar om konst, politik och skvaller på den pimpade balkongen och beger oss sedan till Vitabergsparken för att teama upp med Jolle. tre flaskor bubbel och en mängd ordlekar senare, vinglar vi till Kägelbanan tillsammans med Nils och Vincent för den magnifika klubben Slick. den var dock inte lika magnifik som jag mindes den från förra året, den sexistiska party-hiphopen lyste med sin frånvaro till förmån för tråk-electro. men det var okej, vi dansade oss galna och glada ändå.

söndag
vaknar vrålbakis men glad i hågen. idag var det vernissage för PopUpArt! Nils hastade iväg i ottan i välstruken kostym, han är en sån som kommer i god tid. jag målade naglarna och släntrade in ett par timmar senare - till en jävligt trevlig och lyckad utställning. vänner anslöt under dagen som präglades av solsken och sommar-yra. kvällen blir en deja-vu-upplevelse av stora mått då vi återigen hamnar i Vitabergsparken. folk blir lulliga i hatten och vaggar i kvällssolen bort till Stödfest för Ship to Gaza. där var det power och livskraft så att det räcker för en vecka, och med dom orden tänker jag segla in i morgondagen.

dekadens deluxe

satan, vad tid man kan ägna åt sin kropp ibland!

det började med att jag skulle duscha, runt två-tiden sådär. passade på att raka benen också, vilket jag har svårt att försvara men som även givit mersmak och ja...jag ska snart sluta med det... peelade hela kroppen med en rejäl kroppsskrubb och smörjde in varje millimeter av min lekamen med lotion. sen tänkte jag att "vafan det är fredag" och ägnade i princip en timme åt att snygga till mina naglar. sen plockade jag ögonbrynen och blåste håret till sitt fluffiga max. kom på att fötterna inte filats på evigheter, så jag brände säkert tjugo minuter på det också.

summan av kardemumman: jag sitter här fem och en halv timme senare - känner mej fräsch som fan men undrar vart dagen tog vägen?

nu känns det lite skitsamma, kan lika gärna köra på i samma dekadenta stil och glida iväg till solariet. mer yta åt folket! eh...

funderar över vad jag nu ska göra med my-own-fabolous-self en solig fredagsafton som denna. känns som det varit mycket alkohol på sistone, kanske läge att bryta trenden och stanna hemma för att sy eller nåt annat kreativt? fast det är klart, om nån ringer så...

snutbesök (själva definitionen på en "unpleasant awakening")

rrrrrrrrrrrrrrrrrrrr..............rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr................................
vaknar av ett outhärdligt skevt ringande ljud som skorrar i skallen. försöker förstå vad det är för något. mobilalarmet? näe... rrrrrrrrrrrrrrrrrr..... ser på Nils som slagit upp ögonen brevid mej och yrvaket försöker placera sig i tid och rum. rrrrrrrrrrrrrrrrrrr.........................
- vafan? säger han.
som två oförstående sköra lamm ligger vi stilla, stilla. ungefär samtidigt förstår vi att det måste vara någon som ringer på dörren.
rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.........................................
- har vi ens en ringklocka? undrar jag misstroget.
Nils stapplar ur sängen och svänger på sig morgonrocken högst oengagerat. tassar mot dörren. jag ligger naken och undrar om han tänker släppa in denna ihärdiga någon i lägenheten. det ser för jävligt ut. plötsligt kommer han springades tillbaka.
- det är snuten!
- VA?
- det är snuten!
- VA?
- det är...
han börjar i rask takt gömma undan en mängd högst ologiska ting. jag vet inte vad jag ska ta mig till. springer i ilfart in på toaletten, haffar en morgonrock på vägen. låser dörren. 1000 tankar svindlar runt. är det klippt nu? ska dom ta oss? varför i helvete skulle dom ta oss?
hör hur Nils öppnar dörren. jag sätter på vattenkranen. tänker kanske att det ska verka som att jag duschar och att det var därför jag inte hörde ringklockan, inte att vi låg och sov klockan...ja, vad klockan nu kan vara. lägger örat mot dörren.
- nej, nej, hör jag Nils mumla.
känner mej lame. vill stå vid hans sida. nyfiken också. öppnar dörren och smyger fram bakom Nils. ser en ung polis med vax i håret som faktiskt ser ganska trevlig ut. en röst avslöjar att det står en till snut bakom honom.
- inga skrik då? frågar hon.
- naeh...det har väl varit lite sånt ibland där uppifrån, säger Nils dröjande.
- men inget idag?
- inget idag.
då tackar snutarna för sig och vi stänger dörren. stirrar gapande på varandra. hämtar andan. jag frågar vad fan det handlade om.
- dom ville veta om vi hade hört något skrik.
vi går ut på balkongen och tar varsin cigg. klockan är 09.00. dagen verkar ha börjat för många på gården. jag tänker yrvaket att det här kanske är skillnaden mellan folk och folk - vissa känner trygghet när de ser polisen. andra känner panik.

den snåriga jobbsökar-skogen

ännu ett försök till jobbsökarpromenad - som resulterade i en glass på Medis med Grungemannen, samt två trisslotter utan vinst. det är allt jag har att säga. I suck.

det ringde dock en snubbe idag, med anledning av att jag skickat in CV. han pratade o-e-r-h-ö-r-t långsamt, och av rösten att döma var han en pösig man i övre medelåldern med förkärlek för unga damer. han i princip flåsade fram sina "frågor", som inte handlade om nåt annat än vilken dans jag sysslade med, trots att jobbet gällde en inredningsbutik. det kändes som att han förväntade sig att det satt en vrålsexig strippdansös på andra sidan tråden som inget hellre ville än att damma hans skrivbord och slicka hans pung på deltid. efter ett tag var jag tvungen att fråga vad han egentligen behövde hjälp med. han svarade med en lång flåsig tystnad, följt av "allt möjligt, om du förstår...".

då sa jag att jag får nog tacka för mig.

kan det ha varit min enda chans? let it be, i så fall. om man får the creeps av bara tanken på att hamna i en intervjusituation ensam med chefen är det nog inte läge, helt enkelt. så desperat är jag faktiskt inte. än.