rrrrrrrrrrrrrrrrrrrr..............rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr................................
vaknar av ett outhärdligt skevt ringande ljud som skorrar i skallen. försöker förstå vad det är för något. mobilalarmet? näe... rrrrrrrrrrrrrrrrrr..... ser på Nils som slagit upp ögonen brevid mej och yrvaket försöker placera sig i tid och rum. rrrrrrrrrrrrrrrrrrr.........................
- vafan? säger han.
som två oförstående sköra lamm ligger vi stilla, stilla. ungefär samtidigt förstår vi att det måste vara någon som ringer på dörren.
rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.........................................
- har vi ens en ringklocka? undrar jag misstroget.
Nils stapplar ur sängen och svänger på sig morgonrocken högst oengagerat. tassar mot dörren. jag ligger naken och undrar om han tänker släppa in denna ihärdiga någon i lägenheten. det ser för jävligt ut. plötsligt kommer han springades tillbaka.
- det är snuten!
- VA?
- det är snuten!
- VA?
- det är...
han börjar i rask takt gömma undan en mängd högst ologiska ting. jag vet inte vad jag ska ta mig till. springer i ilfart in på toaletten, haffar en morgonrock på vägen. låser dörren. 1000 tankar svindlar runt. är det klippt nu? ska dom ta oss? varför i helvete skulle dom ta oss?
hör hur Nils öppnar dörren. jag sätter på vattenkranen. tänker kanske att det ska verka som att jag duschar och att det var därför jag inte hörde ringklockan, inte att vi låg och sov klockan...ja, vad klockan nu kan vara. lägger örat mot dörren.
- nej, nej, hör jag Nils mumla.
känner mej lame. vill stå vid hans sida. nyfiken också. öppnar dörren och smyger fram bakom Nils. ser en ung polis med vax i håret som faktiskt ser ganska trevlig ut. en röst avslöjar att det står en till snut bakom honom.
- inga skrik då? frågar hon.
- naeh...det har väl varit lite sånt ibland där uppifrån, säger Nils dröjande.
- men inget idag?
- inget idag.
då tackar snutarna för sig och vi stänger dörren. stirrar gapande på varandra. hämtar andan. jag frågar vad fan det handlade om.
- dom ville veta om vi hade hört något skrik.
vi går ut på balkongen och tar varsin cigg. klockan är 09.00. dagen verkar ha börjat för många på gården. jag tänker yrvaket att det här kanske är skillnaden mellan folk och folk - vissa känner trygghet när de ser polisen. andra känner panik.
onsdag 2 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar