ännu ett försök till jobbsökarpromenad - som resulterade i en glass på Medis med Grungemannen, samt två trisslotter utan vinst. det är allt jag har att säga. I suck.det ringde dock en snubbe idag, med anledning av att jag skickat in CV. han pratade o-e-r-h-ö-r-t långsamt, och av rösten att döma var han en pösig man i övre medelåldern med förkärlek för unga damer. han i princip flåsade fram sina "frågor", som inte handlade om nåt annat än vilken dans jag sysslade med, trots att jobbet gällde en inredningsbutik. det kändes som att han förväntade sig att det satt en vrålsexig strippdansös på andra sidan tråden som inget hellre ville än att damma hans skrivbord och slicka hans pung på deltid. efter ett tag var jag tvungen att fråga vad han egentligen behövde hjälp med. han svarade med en lång flåsig tystnad, följt av "allt möjligt, om du förstår...".
då sa jag att jag får nog tacka för mig.
kan det ha varit min enda chans? let it be, i så fall. om man får the creeps av bara tanken på att hamna i en intervjusituation ensam med chefen är det nog inte läge, helt enkelt. så desperat är jag faktiskt inte. än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar