back in estocolmo

ligger insvept i ett lakan på soffan och huttrar. jag är sjuuuuuk. Grungemannen sitter bredvid och äter någon form av delikat måltid. jag lackar, för jag kan inte äta. jag mår illa och har ont i magen och har svinmycket problem med en visdomstand vilket gör att jag bara kan tugga på andra sidan av munnen och till följd av detta har den sidan i munnen sargats med sår och dylikt på grund av överansträngningen. jag kan alltså inte tugga alls.

världens bästa bantningskur?

okej, okej. saker och ting kunde vart värre. jag har till exempel tillräckligt med pengar på kontot för att överleva månaden, vilket jag verkligen trodde var kört efter att ha haft spenderarbrallorna på i Kefalonia. tur som jag har så hade det dock trillat in en nätt liten lön från ett koreografjobb jag gjorde i våras, och se där! 3000 spänn borde ta mej genom juli.

en annan positiv grej är att jag är brun. ganska i alla fall. inte i GossipGirl-Vanessa-klass ännu förstås. but I'm getting there.

å så är det ju faktiskt vrålsommar här hemma också.

så fort sjukdomen lämnat min omloppsbana ska det badas och solas och ätas glass och drickas vin i parker och repeteras med dansgänget och sparkas av skor och ta av sej kavajer och snuset ska spottas ut och man ska rikta sig mot solen och säga "min sköna får jag lov?".

(ungefär. Bob Hansson hade sagt det bättre förstås, men jag är för i helvete sjuk nu.)