hemvändarheldag

idag har jag paddlat kajak. oh mama, vad jag har paddlat kajak! ett tag här, ett tag där, swisch swasch swoosh... jag kände mej som en mäktig orch. unstoppable.

det var förstås ett jäkla meck att ens komma i båten. det var kapell hit, och flytvästar dit, och om man ramlar i då ska man göra såhär. en stigande nervositet. regnet öste ner. märkligt nog så steg motiveringen i takt med det rasande syndafallet.

mersmak. det där märkliga vuxna ordet. ofta används det i kontexter som att "den här resan till Afrika gav mersmak" eller "mitt första besök på en drop-in studiecirkel i drejning gav mersmak". men ja. ärligt talat. kajakingen gav mej mersmak.

sedermera blev jag och Nils bjudna på trerätters supermiddag av hans härliga mor, följt av en växande pilskhet på att gå ut i nattvimlet för att kolla vad hemstaden går för egentligen. vi transporterade oss till pappas lägenhet (tom inför det stundande bröllopet) och knäckte ett gäng trefemmor till ackompanjemanget av gamla tidningsurklipp från våra livs bravader. vid midnatt ungefär tyckte vi det var dags. vi gick förstås till det enda utestället som fortfarande existerar, där jag var med Jogging B för en tid sedan under en annan hemvändar-resa.

det var supernajs! dancehall-evening kvällen till ära (känn in affischen). vinet flödade och kletande främmande händer likaså. men jag och Nils var ett team - med rätt att fröjdas.

vi hade lovat varann att inte ta en taxi hem på grund av bristande finanser, men när regnet öste ner över våra lulliga kroppar vid halv-tre-snåret och vi upptäckte att det inte längre gick några bussar (!) så föll vi för bekvämligheten. bekvämlighet framför allt.

nu är vi hemma. efter att skamlöst ha dricksat taxichaffisen med 2 kronor. haha. imorron är det bröllop. Nils har världens bästa present. men vad har jag? ingenting. det är ju ändå min farsa det handlar om. imorron måste vi således paniksearcha staden efter passande gåva.

gonatt!