gynekologen Boel och jag

nyss hemkommen från snippdoktorn. i receptionen sa de att jag skulle träffa en "Boel" varpå jag i mitt stilla sinne funderade över huruvida detta skulle vara en man eller kvinna. jag vill verkligen inte vara en såndär fjompbrutta som skriker "uuuäääähhh aldrig att en man får vara min gynekolog! fy fan va pinsamt och varför vill män ens vara gynekologer liksom?!" och så vidare, men jag måste tillstå att jag ändå hoppades att Boel skulle vara av kvinnligt kön. kom på att jag en hemkunskapslärarinna vid samma namn i högstadiet och blev en smula tryggare.

mycket riktigt! Boel visade sig vara en robust och frodig kvinna som med hjärtlig ton sa att allt såg friskt och normalt ut. jag valde att tro henne. hon verkade så övertygad om sin sak. jag fattade sådant tycke för Boel att jag lät henne övertala mej till att byta preventivmedel, från p-plåster till nån sorts minipiller med "låg hormondos". efter ett par månader med detta kunde jag lugnt gå över till p-stav, såvida "inga konstigheter inträffat". jag frågade vad det skulle kunna vara och då sa Boel med allvarlig stämma "viktuppgång". huvaligen.

efter att Boel rotat klart i mitt underliv spatserade jag med Nils i handen från Odenplan tillbaka till Söder, svetten rann men sinnet var lättat. inte gravid! ingen infektion! inga randomiteter whatsoever!
nu har jag slagit mej ner hemma framför datorn, obviously, vilket ju förstås känns som att häda i denna stekande sommar - but it's a must. ska ultradunderplugga i ultradunderrapid och sen kanske dricka vin på en rutig filt i Vitabergsparken.