1:a maj

fy faaan vad jag är baaaakis.

klockan är ju elva på kvällen!

det håller inte.

för några år sedan innebar "bakis" att man hade ont i huvudet ett par timmar när man vaknade på morgonen, inte att hela dagen skulle hamna i ett avslaget töcken där varje simpel rörelse och hjärncellsansträngning känns fullkomligt orimlig.

men dagen har varit najs ändå. 1:a maj-tågande i traditionsenlig ordning; alltid lika stärkande att se att det faktiskt finns fler som tycker som man själv. de påföljande talen som hölls i Kungsträdgården var även av stärkande och inspirerande art, särskilt bra ifrån sig gjorde Lars Ohly. det var inte för intet som en och annan smygande tår letade sig ner i ögonvrån, även om det kändes en smula diffust huruvida detta berodde på vinden som piskade i ansiktet eller det faktiska brandtalet.

det var också skönt att se hur ålderspridningen var så enorm, särskilt när Adam Tensta poppade loss inför 13-åriga skrikande fans som stod sida vid sida av pannrynkande pensionärer. generationsklyftorna blev extra tydliga när Sveriges nya hiphop-hopp, Carlito, drog en snuskigt tung vers a capella om hur "aina klippte Palme" - och jag senare hör hur en bräkande tant och en jultomtelik farbror diskuterar sinsemellan huruvida den där Aina var Palmes frisör eller inte.

Hihi.

kvällen har spenderats precis just här, i soffan i vardagsrummet, pizzakäkandes och slözappandes med goda vänner. Broder Daniel forever, Jakten på Julia och Donnie Darko i en vild mix. finkultur vs fulkultur. mycket tomtugg. det känns helt okej.