hopeless case of a kid in a denial

efter ett långt samtal (med många pinsamma tystnader och mystiska hummanden) till en ytterst kunnig datasupport-snubbe, fungerar nu min maskin med bravur! eller ja, som en helt vanlig dator helt enkelt. small step for mankind, huge step for me!

det är grått och regnigt och jävligt utanför fönstret, råheten nästan äter sig in i lägenheten. för en gångs skull är jag ganska okej med det, har miljarderstriljoners plugg-uppgifter att plöja ur vägen och ska jag vara helt sanningsenlig hade de inte prioriterats särskilt högt om det vore en brännande vacker sommardag. det är helt okej.

vad som inte känns helt okej är att jag måste ta tag i det här med att skaffa ett jobb. på riktigt nu. verkligen. men jag orkar inte riktigt...tänka på det. jag...det känns så fruktansvärt gnagande omöjligt jävla svårt. öööhhh...

här är en bild på Projekt Örtagårds framsteg istället!