idag har jag plikttroget solat solarium igen, jag menar har man föresatt sig något som Operation Vanessa så får man ligga i. men jag kan säga såhär, jag njöt knappast. ni vet den där obeskrivligt befriande känslan av att fläka ut sig halvnaken i gräset och låta solens strålar spela över huden, sommarbrisen som smeker det salta skinnet, soundtracket av fiskmåsar och kluckande barnskratt...
det är ungefär raka motsatsen till den artificiella upplevelse som solarieminutrarna erbjuder. fläktarna dundrar som fan; WHOOO WHOOO WHOOO spränger in i trumhinnorna och det konstgjorda raveljuset ger en sorts overklig smak i munnen - lite som när man köper jordgubbssaft och upptäcker att den består av 0,5 % jordgubbar och istället bara lämnar en sötsliskigt fadd smak av...fejk.
när jag sjappade från dropin-solariet mötte jag en pepparkaka i dörren. jag är fullt allvarlig. pepparkakan undrade oroligt om alla solarier var upptagna. det nästan knastrade i huden på henne när hon pratade. "det ser ut som att du borde låta huden vila lite så att du inte krackelerar fullständigt, bruden" sa jag. inte. jag sa att det fanns nog många lediga, och log vänligt. hon får väl se ut som en pepparkaka om hon vill.
nu kom Nils hem från jobbet och det betyder att det är popcorn-tajm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar