det där med att söka jobb

satt och kurade i soffan i eftermiddags. Nils frågade vad det var med mig.
- JAG HAR ÅNGEST! sa jag, sanningsenligt. JOBBÅNGEST!
- men du... ska vi inte ta och gå en promenad nu och så lämnar du in lite CV:n på olika butiker?
- ja, jo, jag hade ju tänkt det men...
- jo, det blir jättebra!
sen googlade Nils fram samtliga matbutiker på Södermalm, och skrev ner dessa samt dess adresser på en lapp.
- sådär, vet du! så kan vi bara bocka av allt eftersom!
sen gick vi iväg. jag blev nervös ibland, vågade inte gå in. ibland gick jag in, men ångrade mej i sista sekund och köpte cigg istället - så att det inte skulle verka konstigt att jag bara gick igenom kassan. jättelogiskt. tre timmar senare hade jag köpt fyra ciggpaket och lämnat in fem CV:n.
jämfört med igår är det ändå en femhundraprocentig ökning i mina chanser att få jobb.
Nils var som en lisa för själen. uppmuntrande ord, systematiskt avbockande på listan, lotsande genom Söders gator, en varm hand på ryggslutet...
jag blir såndär i mina svagaste stunder, som en ynklig kattunge som måste kittlas under hakan. en trulig unge som bara vill göra nåt om någon samtidigt säger "vad duktig du är! vad fint! åh, så bra!". det är inget jag är stolt över.
även om jag nånstans redan vet att Nils bryr sej om mej, så blev jag rörd över hans osjälviska engagemang.
enbart för min skull, liksom.
bara för mej.
jag hoppas jag kan vara den starka för honom nån gång.
att kunna omsluta honom med trygghet när han är svag.