måndag 28 juni 2010

Nils säger att det heter "def" när man tuggar hiphop om när nåt är bra, så i så fall är vi inte keff i kefalonia utan DEFF I DEFALONIA!















svårt att hålla igång uppdaterandet i denna chartermiljö. folk internetar liksom inte här, dom steker och steker och steker och lullar med rödmosiga nyllen runt i för stora flipflops och för små badkläder.

att vi ens är här!



















resan började i bakismosigt rus på midsommardan; Nils och jag stressade runt och packade hemma och ramlade i princip över varandra i jakten på de sista pinalerna. den härliga midsommaraftonen som förekommit detta hade spenderats idylliskt vid en sjö i Bredäng med jävligt sköna kusar, där vintillförseln blev hög och timmen blev sen. morronen efter blev liksom payback time, även om man såklart fattat att man inte skulle vara på topp. såklart hann vi rusa iväg mot tuben i sista sekund, och på vägen mot Arlanda började jag noja över huruvida mitt pass verkligen var giltigt eller inte. jag har inte blivit så vuxen att jag använder ID-kort eller ännu vuxnare, körkort, som legitimation - mitt pass följer med vid minsta ciggköp och är således rejält jävla sargat. dessutom gick det ut om 5 månader och 2 veckor, inte minst 6 månader som det stod på flyginstruktionerna. Nils och jag satt och skrämde upp varandra kring detta faktum, och när vi väl nådde incheckningsdisken visste nervositeten inga gränser. aahhhhh, ska detta lilla lilla onödiga sabba allt?
jag tänkte att det skulle funka bäst om vi såg kära och lyckliga och omslingrade ut, hur skulle en surmulen incheckningstant kunna neka sådana turturduvor?
men - flytet var obeskrivbart. en riktig jävla bakisgubbe blev vår man. han kollade inte ens passen, han sluddrade bara nåt om bagagevikten och torkade sin svettiga panna. vi hade en bakis-agreement, han och vi.

på flyget beställde folk in floder av sprit, det var Bloody Mary's och Heineken så det förslog. när planet landade klappade alla i händerna; vilken duktig pilot vi har! han klarade det!
okej. fan. jag låter sarkastisk. jag kan inte hjälpa det kanske? jag stormtrivs här.

S T O R M T R I V S.

när vi kom fram möttes vi av en pepparkaksbrun superkäck reseledare som lät meddela att hon "uppgraderat oss lite". tydligen hade hon styrt något annat,med fler stjärnor och bättre utskick, hon tyckte inte vi skulle behöva bo på det där "skithotellet" vi bokat. senare fick vi reda på att skithotellet drabbats av kackerlacks-invasion och måste rökas ut. men lika glada för det är vi, så jävla glada att vi spricker flera gånger om dagen. lägenheten är fantastisk, det kunde verkligen vara bättre. dunderfräscht men samtidigt mysigt, stor balkong med gudomlig havsutsikt - och den ligger avsides från chartergatan, en bit upp i bergen där lugnet ligger som en skönt domnande hinna i atmosfären och tystnaden endast överröstas av syrsorna om natten eller gitarrmusik från hotellet en bit nedanför. good times.

vi blev slussade till lägenheten, Maria Garden Studios, i en taxi tillsammans med ett annat reseteam som också blivit ombokade - en fet mamma och en ännu fetare tonårsdotter. de höll fullkomligen på att brisera över hur långt upp vi åkte, alltså vi åkte kanske 20 meter upp för en väg när de började utbrista: " men herregud, vi åker vidare! åååh, vart ska vi! huuuuuur ska vi orka gå upp här för? nej herrejisses...."

samma feta morsa och tonårsdotter möter vi nu ibland, men man får försöka pila förbi dom snabbt - dom är nämligen sjukt sugna på att umgås. som de flesta andra chartrare har vi märkt. ett äldre par bor i en lägenhet precis brevid, och så fort man passerar deras dörr så sitter
de där - utanför, med en öl för karln och en drink för damen, och så måste man redogöra för vart man ska eller vad man har gjort. men han är gullig, karln. bryter på finlandssvenska och skrattar mycket. om man skrattar mycket är man okej.

hittills har vi:

badat i det klaraste vattnet jag nånsin har sett, stekt oss som grisar på spett utan att blivit röda (än så l
änge), ätit god och förvånansvärt billig mat på olika tavernor, vandrat ifrån charterorten Lassi som vi bor i till Kefalonias huvudstad Argostoli, köpt ett par vrålsnygga lädersandaler (mina andra gick sönder i bakisrusningen mot planet på midsommardan då jag sprang in på Apoteket vid Centralen för att köpa på mej i Ipren i sista sekund), sagt "åh! photo-moment!" en miljard gånger, hittat alldeles egna strandvikar att bada i varje dag, sett pinsamma fulla svenskar, sett samma pinsamma fulla sve
nsk ett antal gånger och bland annat hört honom fyllegrymta "Ääääähhhh! HÅLL KÄFT!" till sin fru som sagt "Jag vill gå hem" med ynklig röst, gått vilse mitt i natten men hittat rätt igen, lagat mat som är vardag hemma men gudomlig här - med lokalt producerad olivolja, oliver och blodröda tomater är livet underbart.

jag känner harmoni. allt är så lyxigt att man liksom inte fattar det. så länge man kan distansera sej mentalt från "charterlivet" så kan man liksom leva det i glädje.
jag menar, jag är en tönt. jag gillar palmer. jag gillar att kyssa min kärlek i rosa solnedgång. jag gillar smaken av salt hud och känslan av lojt leverne i tropiska temperaturer. what can i say?

Kefalonia - helt jävla underbart.


privat poolparty med Nils, till tonerna av Otis Redding och Beach Boys.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar