tomtugg deluxe

känner enorm brist på blogginspiration, och tänkte därför följa många andra bloggares exempel och helt enkelt drämma till med en såndär nonsenslista ni vet. håll till godo!

Ta upp närmaste bok och slå upp sida 18, rad 4 - vad står det där?
krafter tycks emellertid vid det här laget vara på upphällningen.
Vad var det senaste du såg på TV?
Sex and the city, as we speak faktiskt.
Vad gjorde du senast du var utomhus?
strollade ner längs Götgatan omslingrad med min käre.
Vad har du på dig?
svarta jeans, svart linne, miljarder armband, miljarder ringar, turkos nagellack.
Vad finns på väggarna i rummet du är nu?
fyra porträtt i olja, föreställande de som bor här (inklusive mig, nude med ett saltkar i handen).
Vad skulle du döpa dina barn till?
det är ju oerhört svårt att säga innan man träffat den helt nya lilla personen, men jag gillar Vincent som killnamn. det är tungt.
Har du någon fobi?
har grav fobi för maskar, även om det lugnat sig något på senare år.
Vad har du druckit idag?
vatten, kaffe, cola light, vitt vin, öl, och nu - amaretto sour.
Använder du smör på smörgåsen?
när jag känner mej syndig.
Drömde du något inatt - i så fall vad?
jag drömde att huset jag bodde i snart skulle attackeras, så jag var tvungen att packa allt viktigt så fort som möjligt och hade en enorm vånda inför vad jag skulle ta med mig. sen sprang jag ut ur byggnaden och såg hur Nils (min pojkvän) blev skjuten och sen blev jag skjuten i benet. jag kommer ihåg att det gjorde ont, har aldrig känt fysisk smärta i en dröm förut.
Är du en morgon- eller nattmänniska?
natt, verkligen natt. det känns som att man missar något om man somnar.
Är du beroende av något?
cigaretter. och kanske cola på ett slentrianmässigt plan.
Har du någon tatuering?
ja, en på framsidan av axeln.
Har du någon piercing?
nej, men jag har haft såndär tjur-ring i näsan.
Anser du dig vara attraktiv?
ibland är jag the hottest thing on the planet, oftare är jag en gråsåsig slabaska.
Var ser du dig själv om 10 år?
sippandes på en drink i en varm tillvaro under solnedgång, med Nils på andra sidan bordet och barnen i säng och en arbetsdag fylld av dans bakom mej.
Vad tyckte du om det här testet?
tja... det gjorde väl varken till eller från.

demonstration, konst, öl

var uppe och målade till 4 i morse. Grungemannen låg och slumrade i soffan brevid mig, han höll mig sällskap mumlade han, jag tyckte det var fint. till vänster syns ett litet smakprov ur verket (vid namn the beginning). jag är OKEJ nöjd kan man säga. lite löjligt ängslig också, första gången jag ska visa en egengjord tavla för allmänheten. men det är kul! jättekul.

nu ska resten av dagen ägnas åt lite mer jobbsökande, funderar på att byta strategi och helt enkelt ringa massa ställen istället för att knalla runt - det tar sån jävla tid. dessutom känns det mindre skrämmande och mer anonymt med ett telefonsamtal. sen är det inlämning av tavlan och stöddemonstration för Ship to Gaza. om allt går väl avrundas dagen i kvällssol på Mosebacke. jag överlever.

mensmonster

har världens mördarmensvärk och allmän dunderångest över i princip allting. känns som att jag aldrig kommer få ett jobb, jag är så jävla lame som inte tar tag i min main thing i livet nämligen dansen, jag har en halvfärdig tavla liggandes brevid mig som måste lämnas in till en samlingsutställning IMORGON och jag är inte ens nöjd med själva utkastet och jag känner mej tjock som en rulltårta och jag har ett ok av borde-göra-plugg över axlarna. jag ringer en vän och frågar om han vill gästblogga för annars kommer jag bara gnälla, men han är nyhånglad och urtrött och tycker jag ska gnälla järnet. imorgon dricker vi öl vid Mosebacke sa han. då är det en ny dag.

maSkerad

Här ovan syns valda delar av min spektakulära outfit (yes, jag var Spectacular!) från gårdagens maskerad hemma hos oss. Håruppsättningen blev svincool, hade en lös vision om att ha en plast-ren på skallen - en vision som kära Frida omsatte i praktiken med sitt hårfina handlag! Med 10-centimetersklackar och 40-centimeter hög frisyr blev jag flera meter lång och var tvungen att ducka genom alla dörröppningar. All and all var det en jävligt lyckad kväll, jag hade i alla fall skitkul från början till slut. Temat var ju, som tidigare nämnt, att man skulle klä ut sej till något som började på bokstaven S och jag måste säga att mina gäster hade gjort ett ypperligt jobb!

Ett axplock av kvällens outfits:

Salvador Dali
Skyltdocka
Studiomusiker
Skogshuggare
Skarpa ögat (indiannamn, se barbröstad bild nedan)
Svensk sommar
Skön snubbe
Stapeldiagram
Sorro (en läspande Zorro)
Snubbeltråd

Snubbeltråden var nog det roligaste, ett par som hade knutit ett snöre från den enas högerfot till den andre - vilket resulterade i att de utgjorde en livsfarlig fälla för alla på festen. Tror bara jag ramlade en gång faktiskt, trots ett överförfriskat sinne och skyhöga klackar. Joggarn hade ju utlovat sig själv som Serena från Gossip Girl - döm om min besvikelse när han istället dyker upp som "svartklädd". Haha, så jävla torrt.
Vi försökte hålla oss till att bara spela musik från artister som började på S, men efter några timmar började det bli lite frustrerande med Spice Girls och Sepultura och Sean Paul - så då övergick det till att "det måste finnas ett S med nånstans i låten". Därmed blev variation ganska så jättemycket större.
Bålen flödade under kvällen, fina presenter trillade in, seriösa och oseriösa konversationer hölls och vid fyratiden sisådär hade de största partyprissarna övergått sitt eget förstånd och kravlade hem, enligt bildbevis nedan... Tack för en bra fest kompisar!

pimp my balkong, pimp my pants!

i afton skall jag hålla partaj av grandiosa mått, en färgrann maskerad ska ta över vårt hem! temat för maskeraden är att man ska klä ut sig till nånting som börjar på bokstaven S, mest för att det gör att man kan välja om man vill gå all in och maxa järnet som Supremes eller softa med en sjaskig hatt och vara Suput. valet av bokstav grundas på att Joggarn i så fall har lovat att komma som Serena från Gossip Girl, kan bli kvällens behållning. jag har hur som helst ägnat förmiddagen åt pimpning av olika slag, först av ett par balla brallor som är en del av min outfit.






har väl aldrig varit någon punkare av stora mått, men denna sjaskiga regnbågslook bör passa som handen i handsken med min outfit!










sen fortsatte jag och Nils projektet pimp my balkong, med att spraya om en charmig men sunkig korgstol - från solkigt mintgrön till gedigen antikvit. skillnaden blev dock inte direkt häpnadsväckande...

före




















efter

storstädning!

dammar och torkar och nyser och sopar och plockar för fullt! ett klassiskt tips för att få sådant gråtrist "måste" att förflyta lite snabbare och i trevligare ton, är att sätta på skitbra partydängor på max-pumpad volym. det är onekligen underlättande! men något annat som också kan förhöja denna vardagssyssla, är att klä upp sig till tänderna. man måste givetvis skänka en tanke åt att det inte får vara något superskört material eller alltför tajt och begränsande, men förutom detta så är det anything goes. jag utlovar stor skillnad i städupplevelse! själv sopar jag idag golven iförd denna blingbling-stass...

hurra hurra hurra!

god middag kära läsare!

idag är det ingen vanlig dag, för det är min födelsedag! ett kvarts sekel har jag vandrat på denna jord, och detta ska firas med besked! mycket utropstecken här, haha... på fredag blir det maskeradparty hos mej, men idag blir det sånt där larvigt par-mys ni vet med Nils... han började dagen helt okej minst sagt. favoritfrukosten - frasiga frallor, stark prästost, Bregott, gurka, apelsinjuice, kaffe, ägg - serverad i sängen dessutom vilket är det absolut bästa jag vet. nu ska jag tvaga min lekamen och sen ska vi åka båt ut i Skärgården! och solen skiner, för det är min dag! haha, jag tycker födelsedagar är löjligt kul och har inget emot att fira i överflöd. hurra hurra! hurra för mej!

det där med att söka jobb

satt och kurade i soffan i eftermiddags. Nils frågade vad det var med mig.
- JAG HAR ÅNGEST! sa jag, sanningsenligt. JOBBÅNGEST!
- men du... ska vi inte ta och gå en promenad nu och så lämnar du in lite CV:n på olika butiker?
- ja, jo, jag hade ju tänkt det men...
- jo, det blir jättebra!
sen googlade Nils fram samtliga matbutiker på Södermalm, och skrev ner dessa samt dess adresser på en lapp.
- sådär, vet du! så kan vi bara bocka av allt eftersom!
sen gick vi iväg. jag blev nervös ibland, vågade inte gå in. ibland gick jag in, men ångrade mej i sista sekund och köpte cigg istället - så att det inte skulle verka konstigt att jag bara gick igenom kassan. jättelogiskt. tre timmar senare hade jag köpt fyra ciggpaket och lämnat in fem CV:n.
jämfört med igår är det ändå en femhundraprocentig ökning i mina chanser att få jobb.
Nils var som en lisa för själen. uppmuntrande ord, systematiskt avbockande på listan, lotsande genom Söders gator, en varm hand på ryggslutet...
jag blir såndär i mina svagaste stunder, som en ynklig kattunge som måste kittlas under hakan. en trulig unge som bara vill göra nåt om någon samtidigt säger "vad duktig du är! vad fint! åh, så bra!". det är inget jag är stolt över.
även om jag nånstans redan vet att Nils bryr sej om mej, så blev jag rörd över hans osjälviska engagemang.
enbart för min skull, liksom.
bara för mej.
jag hoppas jag kan vara den starka för honom nån gång.
att kunna omsluta honom med trygghet när han är svag.

hopeless case of a kid in a denial

efter ett långt samtal (med många pinsamma tystnader och mystiska hummanden) till en ytterst kunnig datasupport-snubbe, fungerar nu min maskin med bravur! eller ja, som en helt vanlig dator helt enkelt. small step for mankind, huge step for me!

det är grått och regnigt och jävligt utanför fönstret, råheten nästan äter sig in i lägenheten. för en gångs skull är jag ganska okej med det, har miljarderstriljoners plugg-uppgifter att plöja ur vägen och ska jag vara helt sanningsenlig hade de inte prioriterats särskilt högt om det vore en brännande vacker sommardag. det är helt okej.

vad som inte känns helt okej är att jag måste ta tag i det här med att skaffa ett jobb. på riktigt nu. verkligen. men jag orkar inte riktigt...tänka på det. jag...det känns så fruktansvärt gnagande omöjligt jävla svårt. öööhhh...

här är en bild på Projekt Örtagårds framsteg istället!

ny dator och nya utsikter!

idag har jag slagit till och köpt en dator! den väger ungefär ett ton, svarar knappt på kommandon och brummar ungefär som hundra traktorer - men den är min.

jag ska nog få fason på den. med en alldeles egen laptop kommer jag nu försöka hänge mig i större grad åt denna blogg.

förutom att konsumera har jag även sökt jobb idag. jag började med att skriva ut fem CV:n, mycket ynkligt antal förvisso, främst för att jag inte längre ska kunna skylla på att jag inte söker jobb för att jag inte har nåt CV. sen vandrade jag lite osäkert omkring kedjerökandes på Söders gator och funderade på vart jag egentligen vill jobba. ingenstans, blev det omedelbara svaret. men för att inte gå till sängs med ett gastkramande penga-ångest-grepp kring själen, knallade jag in på Konsum och droppade ett CV till kassörskan i kassan. hon log inte. inte jag heller. så vi får väl se.

kräftpremiär!

tillbaka i Stockholm och Nils varma famn. min hemvisit i födelsestaden var för att fira den kommande födelsedagen (woho! rim!) och nu sitter jag och känner mej som en uppstoppad korv, sprängfylld av tårta och bakelser och gräddsås. men 6000 spänn rikare... drömmen om en egen laptop kommer således att bli verklighet! mor och far hade grävt djupt i fickorna, mormor också förstås. ingen är mer tacksam än jag! kanske Nils i och för sig, han är lyrisk över att äntligen få förfoga fritt över sin egen dator.

min gräddstinna buk bad mej om en "lätt" kvällsmiddag, så idén om en kräftpremiär came to mind. två timmar senare är jag inte bara lite lätt gräddstinn - min buk har växt till universumproportioner.

man äter ju liksom aldrig bara kräftorna, det blir vitlöksbröd och sallad och stark ost och allt däremellan.

men gott som fan.

även om jag rullar fram.

rim igen? tveksamt.

realitycheck i hemmastan

haha, gårdagkvällens utgång var k a t a s t r o f. det var katastrofväder, katastrofpersoner att umgås med och alla var katastrofpackade. Joggarn kunde man förstås lita på, han var som vanligt en kul kille. vi snylthängde dock med hans 18-åriga lillasyrra som var i släptåg av ungefär tre överförfriskade gymnasieklasser. det är det som är kruxet vet ni. när man kommer hem sådär ibland till sin hemstad så går man till krogar man gick till medan man bodde där, något annat känns ju helt otänkbart. skulle man plötsligt byta och gå till 25+ställen som mest verka likna firmafester from hell? otänkbart.

resultatet blir att man hamnar i en sorts märklig twilightzone. allt ser precis ut som förr, fast lite annorlunda. klientelet är detsamma, fast lite annorlunda... man känner inte en jävel helt enkelt. och alla är märkligt korta. jag kände mej gammal som gatan. Joggarn upprepade att jag skulle "släppa lös". jag pumpade Gin&Tonic för att försöka göra honom till viljes. när vi vinglade runt i armkrok på gymnasistbaren tänkte jag att jag lyckats. när ungdomshorderna började skrika om fest hos Snygg-Dan ansåg dock både jag och Joggarn att det vore att ta i lite i överkant.

Joggarn var i sitt esse, levererade oneliner på oneliner åt de tindrande flickebarnen och övergick sedan till att provocera arga, muskliga och hormonstinna pubertetspuckon lite sådär på random. han höll på att få stryk kanske ett tiotal gånger, men tack vare mina skickliga omstyrningar (faktiskt bokstavligen talat omstyrningar, jag tog helt enkelt tag om Joggarns axlar och styrde honom i en annan riktning när det började hetta till mellan honom och någon bröl-kille) så kunde allvarligare handgemäng undvikas.

när krogarna stängde (orimligt tidigt by the way) började jag och Joggarn tycka att efterfesten hos Snygg-Danne lät som en ganska kul idé. då hade dock vårt entourage tappat sugen - de stapplade valpigt omkring med ögonen i kors och nån spydde på någon annans sko och ja, you get the picture. medan jag såg Joggarn ylandes vingla omkring i hysterin passade jag på att haffa en taxi hem. så jävla bekvämt. som jag sa, jag är gammal som gatan.

Jesusmarch på hemmaplan, bilkörning i hemmastan

så fort man lämnar Stockholm brakar vansinnet lös! jag syftar givetvis på Jesusmarchen. budskapet "kärlek åt alla" är ju dock svårt att ha några invändningar mot, mest kanske bara den där lilla detaljen att det är Jesus kärlek vi bör åtnjuta. tveksamt, högst tveksamt.

apropå Jesus så sitter jag själv nu i staden som Gud glömde, och försöker googla efter nåt lämpligt evenemang att bevista i afton - helst i samband med alkoholintagande. det är kört. jag har hittat två klubbar för 30+ och en swingersklubb. inget av alternativen känns särskilt lockande.

som tur är så är min vän Joggarn, som även han bor i Stockholm, också på hembesök i denna gudsförgätna stad för tillfället. vi har ingått en pakt att helt enkelt skaffa oss en helgjuten kväll, kosta vad det kosta vill.

först ska jag dock ut och övningsköra för första gången i mitt liv, pappa tyckte det var dags att åtminstone ge det ett försök vid 25 års ålder. och jag är inte knusslig! "fine farsan", sa jag ungefär. sen ångrade han sig lite efter att det framkommit att jag inte riktigt vet vilken pedal som är vilken. men hur svårt kan det va?

Fiona gapar efter mycket

gårdagen och idag-dagen kan väl mest sammanfattas med ordet STEK. inte i den Stureplansdoftande bemärkelsen, utan i den gamla hederliga solar-bemärkelsen. det har varit ett tappert pressande i den obarmhärtiga värmen, tyvärr utan större resultat. men skam den som ger sig, som mormor skulle ha sagt.

apropå mormor förresten, nu ska jag burna iväg mot min födelsestad för att hämta upp lite presenter. fyller ju år på onsdag dårå... har en känsla av att det här är sista året som jag överhuvudtaget kommer få presenter, i alla fall inte av någon annan än möjligtvis Nils - om han står ut med mej så länge det vill säga. således, läge att passa på och njuta rejält! jag har önskat mej en dator, vilket kändes lite sådär...fräckt att ens be om - men å andra sidan är det väl i princip den enda "pryl" jag behöver och jag lär ju inte få någon om jag inte önskar mej en. let's see om mor och far haft spenderarbrallorna på. det skulle i alla fall göra under för min relation med Nils, han börjar se allt mer ansträngd ut när han ser att jag sitter och fingrar på hans kära maskin.

under tågresan ska jag passa på att sluka i mig Kafka's Processen, vilket kommer ge the instant pretto-look. det är dock inte för min image jag läser den, utan för skolan.

BLABLA, har tappat ordkontrollen bäst ja slutar, inte för att jag är på topp utan för att annars kommer liksommeningnarana bli allt skummmmmare förja kANske har solsting?

(let that be a lesson for ya kids - don't stek too much!)

erotik, folköl och melankoli

waaahhhh, bakis!

gårdagen var en salig röra, en jävligt trevlig sådan.

det hela började vid halv två på eftermiddan ungefär. Grungemannen och en god vän, Vincent, hade precis varit och klippt och rakat sig hos stans bästa barberare (!) vid Skanstull. ingen av dem hade varit hos en frisör sen de var 12 bast typ, så ni förstår att de var exhalterade. runt halv två stövlar de alltså in hemma hos oss, med tre flaskor Cava i hand! muntra miner prydde deras skalade huvuden. "här ska firas", var väl ungefär parollen. jag var inte den som var den, utan joinade glatt festyran tillsammans med de nyfödd-bebis-alternativt-nasse-stajlade grabbarna. själv firade jag också lite i smyg att mina nyköpta dojor från Tradera just trillat in i brevlådan. läckrare pjucks får man fan leta efter!

festen förflyttades ut till Vitabergsparken runt sex-snåret, där flera bekanta och obekanta strömmade till. jag vaggade runt i mina klackar och kände mej foxy. sen kom skavssåren. ungefär samtidigt som blåsorna började spira runtom mina arma fossingar, började Jolle berätta om en maxad performance som skulle äga rum på Moderna Museet samma kväll. det var en islänning som skulle sjunga samma Bellman-epistel från 20.00 på kvällen till 8 på morgonen dan därpå. fulla och sugna på äventyr beslöt vi oss på cirka en minut att det bara måste vi se!

en stapplande promenad inleddes, sträckan från Vitabergsparken till Skeppsholmen kändes som ett marathon för min del, skorna värkte nåt överjävligt och jag var förmodligen allt annat än foxy när jag gravt överförfriskad klampade fram längs Götgatan. när vi kom fram var det dock sjukt värt det.

i Moderna Museets lilla scenlokal, Studion, satt en sorgsen man på en stol - i ett sorts islandskap av frigolit. samma melankoliska visa spelades, om och om och om och om och om igen. en liten skara människor satt på golvet, och folköl bjöds. finkultur och fulkultur i härlig symbios! från att ha kommit dit med förväntningen att "kolla in" och sen dra rätt kvickt, stannade vi till slut till 3 på morgonen. det märkligaste var att det aldrig blev tråkigt. i vanliga fall lackar man ju sönder och samman om man hör samma låt tre-fyra gånger på rad, nu var det minst 70 gånger på raken - utan att konstnären Ragnar Kjartansson ens varierade tonläget eller betoningarna särskilt mycket. trots detta var det underhållande, fascinerande och brännande vackert. man fick lite känslan av att inte vilja lämna honom, som om man hade ingått en överenskommelse med honom och att det liksom var vi nu - vi som satt tillsammans i rummet med honom hade en pakt. senare började jag känna mej taskig över att sitta kvar, han kanske inte ville nåt hellre än att alla skulle dra så att han kunde tagga ner lite och gnola på bäst han orkade i sin ensamhet.

eftersom det var omöjligt för mig att ta ett steg till i mina oh so gorgeus but oh so painful shoes, ringde ja och Nils en taxi och schtekte hem mot söder framåt morgontimmarna.

hum hum

Grungemannens konsert igår var superb! dels var musiken i sig målande vacker, dels är själva upplevelsen av att gå och titta på något nästan alltid rogivande. man sjunker ner i en stol och gapar och bara tar emot i ett par timmar, nånstans mellan meditation och terapi. nya dansidéer bubblade upp i hjärnan, vid sidan av mer ytliga tankar om vad jag ska ha för maskeradtema på min födelsedagsfest nästa vecka. just nu står det mellan DEKADENS - "glamour möter whitetrash" och att bara utgå från en bokstav, exempelvis S, och så får alla klä ut sig till vad som helst som börjar på den bokstaven. man kan vara allt från Serena i Gossip Girl till en sarkofag, sopkorg eller sjukvårdare. det senare alternativet är kanske roligast? plus att det låter gästerna själva bestämma hur over the top dom vill gå, man kan liksom välja att ta en svajig hatt och vara en simpel Suput eller maxa järnet som Stålmannen. tåls att tänka på.

kvällen avslutades med bubbligt cava på en uteservering i Humlegården, samt ett par öl på Debaser i Slussen. good stuff.

nu är det dags för Flaming Fiona att klippa sej å skaffa ett jobb. eller i alla fall skaffa ett jobb. jag är en fattig kyrkråtta. en arm flickstackare.

it doesn't suit me.

jag har hört att det första steget mot arbetslivet är att styra upp ett praktfullt CV - vilket jag ska göra precis...just...nu.

makes Fiona a dull girl

pluggpluggpluggplugg. all work and no play. ville egentligen bara dela med mig av en stark bild jag snubblade över, fotografi av Lovisa Ringborg. snart ska jag lämna min trotjänare (datorn) och sväva iväg mot Musikhögskolan för att se Grungemannens avslutningskonsert. öhh...tror det är avslutningskonsert i alla fall. är ärligt talat sjukt osugen på att sitta i en aula i två timmar och lyssna på modern konstmusik, men det kan ju ändras när jag väl är på plats. hur som helst, thats what he does, och det vore väl inget annat än högst illojalt att inte närvara när han presenterar sitt livskall. så klart är han bra också, jag menar inte så. jag menar väl mer kanske bara att den gassande solen och sirenbuskarnas berusande doft har starkare attraktionskraft just för tillfället. men åååkaj, Grungeman, bring it on!

to be or not to be - brown

idag ligger jag i gräset nere vid vattnet mitt emot Hammarby Sjöstad och steker och andas sommar. passar på att plöja igenom lite plugg, det blir liksom inte så påtagligt jobbigt under de här omständigheterna.

som ni ser på bildbeviset här bredvid så lämnar Operation Vanessa fortfarande en del i övrigt att önska, but I'll keep on fighting...

haha, det är så fascinerande hur det är samma visa varje år. hur tidigt vi svenskar än bestämmer oss för att "idag är det sommar!" och kryper ut ur våra vinterbon för att hälsa värmen välkommen med nakna ben - så ser man snart att alla andra märkligt nog är läckert jämnbruna från topp till tå. hur går detta till? jag presenterade denna tes för Grungemannen (en av mina sambos) och slutpläderade då även med att det enda rimliga svaret är att 80 % av Sveriges befolkning är solarium-beroende. det enda rimliga alternativet vore ju att alla har ett halvtidsboende på sydligare breddgrader. Grungemannen köpte inte mitt resonemang. han påpekade att de allra flesta människor faktiskt är mjölkvita vid den här tiden, men att jag bara väljer att se de kakaofärgade människorna. han sa väl i korta ordalag helt enkelt att jag blivit besatt. huruvida det stämmer eller inte kan man ju bara spekulera i, men så länge mina spiror är äggskals-tonade så tänker jag att det inte är någon fara på taket.

smörsnack

ahhh.... nu är pappa med pingla utflugna från deras helgbesök hos oss, Nils är på jobbet och jag sitter själv i underkläder i TV-soffan och njuter av ensamheten.

kroppen värker exakt överallt, gårdagkvällens

föreställning tog knäcken på mej - men det var sjukt kul. den totala ovissheten om vad som skulle hända när man väl klivit upp på smörberget... för att sen bara vara tvungen att deala med situationen, kraschlanda om och om och om igen - höra de andra dansarnas flåsande andhämtning och tunga fall bredvid... mycket speciell och givande upplevelse. idag ger gravitationskraften payback, feta blåmärken huserar över hela min kropp och vadmusklerna bultar av överansträngning. huden har, trots frenetiskt skrubbande, fortfarande en svag doft av härsket smör. but it's good to be alive.

vi avslutade med några öl på Mosebackes uteservering framåt natten, sen tofflade jag och Nils hem när resten av gänget skulle ut och klubba. vi kuttrade oss igenom Söders gator och torg i nattyran och jag kände mej trots allt jävligt stark i all utmattning.

freaky friday

vaknade upp vid elva, lagom bakfull.

det blev ingen utgång igår - istället satt jag och drack vin och spelade kort med Nils till halv fyra på morgonen. vi lyssnade på Joni Mitchell och gammal svensk hiphop och tjuvrökte under fläkten i köket och riktigt njöt av att lägenheten var tom på folk. Grungemannen är hos sin donna några dagar och Italienaren är...ja, gud vet var, men borta i alla fall. härligt. kändes nästan som att jag och Nils var sambos på riktigt, istället för att vara en del av nåt sorts diffust kollektiv.

idag bryts dock husefriden, pappa och hans pingla är på besök över helgen. trevligt absolut, men också jobbigt att behöva vara trevlig. vill mest sunka ner i soffan och dra en filt ända upp över näsan.

annars har det varit dansrep igen, vi fick öva oss på att låtsas ramla spontant - inte så jävla lätt alltså. imorgon är det upp till bevis, 21.30 är det föreställning och då ska vi utföra samma rörelser som nu - bara det att vi för första gången ska dansa på 400 kilo smör. wehooo!

pappa och hans pingla lär få dåndimpen vid blotta anblicken.

haha, dåndimpen... underskattat ord.

nu ska jag pumpa i mig ett par koppar kaffe så att jag kan underhålla mina gäster. vad hittar man på med två 40-plussare en mulen fredagkväll i estocolmo?

Butter Dance

idag har det varit mycket drag och lite tid att blogga. har hamnat med i ett jävligt spejsat och najs performanceprojekt som kommer framföras på Moderna Dansteatern på lördag. första repet var idag, vi övade oss mest på att falla så hårt och plötsligt som möjligt i högklackat. danskonstnären (från Indonesien) sa väl i princip att konceptet är 10 brudar, alla professionella dansare, som halkar runt i 400 kilo smör under 20 minuter. det håller. tror jag. mest av allt är det jävligt spännande att stå på scen igen, jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. var säkert två år sen sist... vaknade med magont inatt och undrade varför i helvete jag ställt upp i det här. jag vet ju hur gastkramande ångestnervös jag blir.

men idag kändes det mest bara kul. inga problem liksom. jätteintressant. varför inte?

nu är den omnämnde Jolle här. vi dricker vin och äter så magarna buktar utåt. jag är lite full. han också tror jag. vi har ett Spotify-battle, där han står för svensk indiepop och jag för roots-reagge. vi hamnar mest nånstans mittemellan.

tror vi är på väg till fest med fri bar på judiska centret. wooooot? - kanske ni tänker. fullt rimligt, tänker jag.

that's what friends are for

min vän Jolle ringer och säger att han tycker att min blogg är alldeles för hurtig. jag säger att jag inte håller med. han säger att det ju för fan bara är glättiga inlägg om hur kär jag är och hur bra det går för mej att laga mat och pyssla. jag säger att det är kanske sant till en viss del men påpekar att jag faktiskt så sent som idag skrev gnälligt om hur grisskär min kropp är. han säger att det inte gills. jag säger att jag ju skrev ett total-lack inlägg om bloggfenomenet Paow's destruktiva inverkan på dagens ungdom för ett par dar sen. han säger att det var väl inget, så tycker ju alla. jag frågar vad han är ute efter egentligen. han säger att han vill ha dramatik. jag säger att jag ska försöka bättra på de dramatiska inslagen i mitt liv. han säger att det låter bra. sen lägger vi på.

brown sugar

konstaterar bittert att Operation Vanessa hittills går minst sagt sådär. min grisskära lekamen är inte i närheten av några nougatdoftande hudtoner...

det märkliga är att jag alltid lyckas glömma bort det. låt säga att jag shoppar sommarkläder, exempelvis ett par shorts. "åh, de här kommer bli vrålsnygga till mina sommarbruna ben..." kan jag tänka. fantastiskt.

problemet är ju dock att jag inte har sommarbruna ben.

jag får aldrig sommarbruna ben.

jag är dömd till ett liv utan sommarbruna ben.

jag hade visserligen aldrig några illusioner om att detta skulle bli lätt. bara ordet "operation" visar ju tydligt att det krävs seriösa insatser här...

mooot solariet!

big pimpin'

idag har jag och Nils fortsatt med projektet pimp my balkong! en gammal sunkig, sliten och dassigt blå soffa (som antagligen stått utomhus i väder och vind genom åren) har nu förvandlats till en sommarfräsch vit balkongsoffa - with a twist of blingbling. nu är vi ett steg närmare vår prunkande oas... vad tycks?

före

efter

musiktips!

vi kickar igång denna soliga dag med fem ångande heta låttips á la Rolling Stones, that are guaranteed to get your juices flowin'...

1. under my thumb

2. gimmie shelter

3. come together

4. fool to cry

5. beast of burden

egengjord färsk pasta utan pastamaskin!

denna gråmulna dag startade som vanligt under de senaste dagarna, med snörvlande halvfebrig existens. istället för att dra täcket över huvudet och öka på ångesten inför allt skolarbete som jag ju borde göra och i istället göra precis ingenting, bestämde jag mej för att testa på att göra egen pasta! detta var ju förstås inte heller jättebra för pluggandet, men jävligt kul och sjukt gott. projektet utvecklades i samråd med en av mina roomies, Grungemannen, till att även göra en mustig tomatsås från scratch.

resultatet blev gudomligt, om jag får säga det själv. således bjuder jag här nedan på vårt ihopknåpade recept!

INGREDIENSER (4 portioner)

Färsk pasta

ca 4 dl durumvete

2 ägg

1 rejäl nypa salt

1 msk olivolja

en skvätt vatten

Tomatsås

9 tomater

4 klyftor vitlök

2 msk tomatpuré

1 grönsaksbuljongtärning

färsk basilika, chiliflingor, salt, oregano, svartpeppar (efter behag)

Tillbehör

Riven parmesan

Börja med pastadegen. Häll mjöl, salt och ägg i en bunke och blanda ihop. Tillsätt vatten utefter vad som behövs för att få till en fast och smidig deg. Freaka inte ur när den känns torr och liksom "separerad" till en början, det ger med sig. Knåda degen med rejäla tag - företrädesvis på ett bakbord med lite vetemjöl - så att den blir elastisk, lite

playdough-feeling. Lägg sedan tillbaka degbullen i bunken med en handduk över och låt vila i minst en halvtimme.

Dra igång med tomatsåsen. Skala och hacka vitlöken. Fräs i olivolja i en lagom djup panna. Hacka tomaterna, ta bort kvistar. Du behöver inte hacka tomaterna minimalt, de "löser upp sig" bra under kokningen. Häll i tomaterna i pannan. Tillsätt salt, oregano, chiliflingor, svartpeppar och färsk basilika samt tomatpurén. Låt stå och puttra i någon kvart innan du smakar av. Sedan är det fritt fram att tillsätta mer kryddor och eventuellt en buljontärning, allt utifrån egna preferenser! Låt sedan tomatsåsen stå och puttra på svag värme, och rör om någon gång ibland.

Nu är pastadegen redo att bli utbakad!

Gno in bakbordet med lite vetemjöl och dela degbullen i två delar. Kavla ut den ena, och här menar jag kavla. Degen kan i princip inte bli för tunn. Använd sedan en vass kniv till att skära med, enklast är att satsa på tagliatelle-varianten. Upprepa sedan med den kvarstående degen. Du kan lägga dina tagliatellestrån på hög, eller - om du är paranoid för att de ska klibba fast i varandra vilket vi var - hänga upp dom över något så att de är separata. Vi tvättade av en gardinstång och la mellan två bord...

Lägg sedan pastan i kokande vatten (med en gnutta salt i) och smaka av efter en dryg minut. Ta sedan bort kastrullen när du tycker pastan har nått en behaglig stuns! Tomatsåsen kan i teorien puttra hur länge som helst och blir bara godare och godare, men nu bör det ha gått ungefär 1 timme och det räcker gott för en mustig tomatsås. Servera tagliatellen med din egna tomatsås och toppa med riven parmesan. Aaahhh....doften är ljuvlig.

Smaklig måltid!

VAD är detta?

Stockholms blodbad anno 2010?

En näsblodsfors i Niagarafallet-proportioner?

Flaming Fiona mensar loss på t-centralen?

Nån som tappat en ketchupflaska?

svaren kan vara många.

just detta stod jag och Grungemannen och spekulerade kring vid halv sex i morse på tunnelbanan. efter ett rejält alkoholintag som pågått under lång tid, kan jag tänka mej att diskussionen knappast nådde någon svindlande nivå. natten tillbringades på inflyttningsfest/födelsedagsfest hos Holländaren i en tjusig våning på Söder. det var en jävla mix av stekare och flumvänster, i en faktiskt högst sympatisk kombination. världens godaste hummus, ett hett 90-tals-dancefloor, vin och sång och snillen-spekulerar-konversationer. däckningar till höger och vänster, "faaan va ja tycker om dej alltså..du ä så jäääävla liksom...bra person" och oväntad MichaelJackson-imitation vid fyrasnåret av en kille som tydligen vunnit Småstjärnorna för femton år sedan med samma imitation.

vi vinglade hem dyngraka till fågelkvitter och morgonsol och jag tänkte att det kommer nog en sommar trots allt.

pannkakor, pussar och revolution!

lång härlig brunch med Nils specialsupergoda pannkakor och specialsupergoda pussar. smetigt cheesy kanske, men vafan, ibland får man vara romantisk! det är viktigt för att balansera upp andra sidor, som den samhällsomstörtande till exempel. nu ska vi nämligen ge oss ut till UTOPIKARNEVAL! regnet porlar visserligen och så ser det inte ut i min framtidsutopi, men sånt får man ta. vi ses där kamrater!

ikväll blir det smashing inflyttningfest hos min gode vän Holländarn. jag vägrar vara sjuk.

en gång till.

jag vägrar vara sjuk.

Flaming Fiona lackar ur

egentligen har jag ingen lust att länka till denna infantila blogg, men det känns tvunget för att mitt blogginlägg ska bli begripligt. hur fan tänker människan?

det är ju uppenbart att hon inte har någon kontakt med verkligheten, är fullkomligt inkapabel att känna förståelse för andra människor och är född med silversked i munnen - men är det verkligen nödvändigt att basunera ut dessa naiva åsikter som ryker av människoförakt, på en blogg som läses av tusentals unga tjejer varje dag? man får hoppas att de flesta människor kan dra sina egna slutsatser kring hennes "resonemang", men jag kan inte låta bli att bli lite oroad för min egen lillasyrra - som är 13 år - som jag vet läser Paows blogg varje dag. Paow har balla skor, senaste modet, massor med kompisar och tycker att Sverige ska sluta ta emot invandrare. hur lätt är det i 13-årsåldern att skilja på vad som är coolt och inte hos sina förebilder?

dessutom kvacksalvar Paow om att hon verkligen inte är rasist, åh nej, utan bara att man "ska ta hand om dom vi redan tagit in" först och främst. i nästa sekund börjar hon varna för att vi kommer vakna upp till moskéutrop och att affärerna kommer lunchstänga för siesta. vänta nu...

man blir mörkrädd. det är här nånstans man ska försöka lita på att man själv fungerat som en förebild för sin lillasyrra, som förhoppningsvis kan mäta sig med bloggbombardörernas dagliga ostoppbara flöde med skitskitskit.

"jag har aldrig kallat mej för förebild" är en vanlig bortviftande kommentar av kända figurer som beter sig som idioter. det spelar ingen roll. du är det. ta ansvar.

livet från den ljusa sidan

jag är visserligen sjuk och överhopad av plugg - men också stormande kär och med sol i blick! det kunde vara ganska mycket värre.

det där med relationer

en av mina roomies, den tidigare omnämnda Italienaren, är klyschigt nog en ladies-man av stora mått. under de cirka fem veckor som han bott i vår lägenhet har det var en satans ruljangs på damer i hans del av lyan, även benämnd som "östra flygeln". under de senaste två veckorna har det dock verkat som att Italienarn blivit alldeles särskilt förtjust i en speciell dam, låt oss kalla henne Maja (har idétorka på fingerade namn för tillfället, skyller detta på feberyran). de har suttit och skrattat till tårar i köket om mornarna, samt ägnat sig åt allehanda romantiska aktiviteter - såsom långa promenader, långa badkarsessioner med smäktande gitarrmusik - och annat som inte automatiskt tillskrivs vanliga "one night stands". i korta ordalag kan man kanske säga att de verkar kila stadigt.

därför blev jag nyss oerhört förvånad av vad som just inträffade. Italienaren var groomad till tänderna, nyduschad och med lukta-gott och finaste skjortan på - redo att ge sig ut i Stockholms barvimmel.

Grungemannen lommade ut från sin krypta och frågade om han skulle göra nåt speciellt.

- nä, eller ja ska träffa Lisa, blev Italienarens svar.

jag och Grungemannen undrade då lite stillsamt vem denna Lisa var.

- en tjej som ja har flörtat lite med av och till, men det känns som att vi kommer få till det på riktigt ikväll!

Italienarn var märkbart upprymd inför denna tanke.

- men Maja då? frågade vi.

Italienaren såg plötsligt genuint förvånad ut.

- vadå, det vet väl inte hon?

så enkelt kan det tydligen vara, gott folk. just så enkelt.

you want some cheese with that whine?

idag har jag i princip sovit tills nu. vadan denna antisociala existens frågar ni er? well. jag är sjuk. det är skittråkigt. inte nog med att det är deppigt nog som det är att ligga och snörvla i nåt sorts apatiskt töcken, utan just idag har även comhem beslutat sig för att utveckla tv-nätet i mitt område - vilket i praktiken innebär att min TV enbart visar det sorgliga "söker signal"-meddelandet istället för glättig skräp-tv. just när jag behöver det som mest! Top Model och pastelliga chickflicks är en rättighet i tider av sjukdom! gnääääääll......

do I need some cheese with this whine?

ja fan.

bring it on. en hel jävla ostbricka vore på sin plats.

klurig utmaning!

idag är jag sjuk. dunkande tinningar och stigande feber. Grungemannen har smittat ned mej med pesten. ack, ack, ack.

sysselsätter mej med att röja lite plugg ur vägen, och stötte då på en intressant uppgift i Konstanalys-kursen som jag nu tänkte delge eder. den går ut på att försöka hitta en "gam" i da Vinci's målning som syns här under. Da Vinci har uttryckt att han hade ett minne från sin barndom, där en gam kom flygande till hans vagga och stack sina stjärtfjädrar i hans mun. Freud, med kollegor, anser att det finns en symbol för gamen i denna målning (och att gamen i sig symboliserar moderskap). huruvida detta stämmer eller är en ren slump är förstås högst godtyckligt. men vad säger ni? ser ni gamen?

eftersom man kan stirra sej blind på bilden i all oändlighet, kan man snabbt stilla nyfikenheten genom att se "svaret" här .

nipple covers och det där med Birro

jag nämnde nån gång tidigare att jag bor i ett kollektiv, tillsammans med Nils och två andra grabbar - som vi kan kalla Grungemannen och Italienaren. Grungemannen har varit sjuk i nästan två veckor, och mest gjort sin existens påmind genom ekande hostningar i lägenheten. idag kröp han dock ut från sin krypta framåt eftermiddagen, till min oproduktiva tillvaro framför TV:n i vardagsrummet. Grungemannen är i sitt naturliga tillstånd rätt så jävla blek, men idag var huden nästan genomskinlig. när jag påpekade detta så tittade han med förskräckelse på de blå linjer som tydligt avtecknade sig runt över kroppen och sa att nu får vi fan ta och gå ut. så det gjorde vi.

vi promenerade genom stadslandskap och lummiga parker. köpte varsin kanelbulle och kedjerökte i en park. Grungemannen sa att Marcus Birro tydligen är kristdemokrat. han hade sett honom i nåt sammanhang, debatterandes för att det borde vara förbjudet för gifta par att skilja sig om de har barn som är under 2 år. jesus fucking christ. nu baserar jag förvisso detta på hörsägen och har inga som helst belägg för att det stämmer, men ändå. om.

jag vet inte riktigt varför, men det känns som ett oerhört svek från kultureliten. eller så får jag skylla mig själv som tillskrivit Birro ståndpunkter som att vara för kärlek, frihet och jämställdhet och andra löjliga grejer... vad kommer härnäst? Bob Hansson

skriver en reklamtext för McDonalds? kanske inte en klockren jämförelse, men i korta ordalag: man lackar.

när vi kom hem hade jag fått två paket från eBay-Tradera.com
eftersom jag glömt vad jag köpt (det rör sig alltid om mycket blygsamma summor för min del) öppnade jag dem med stor spänning.

paket 1 innehöll en bikini, som var fullkomligt omöjlig att ta på sig. jag spenderade säkert 10 minuter med att försöka förstå hur konstruktionen var tänkt. det är rätt lång tid för att dra på sig ett par trosor. när jag väl löst gåtan och kunde titta mej i spegeln så insåg jag till min besvikelse att det såg för jävligt ut. bikinin måste vara designad för folk som har obefintliga rumpor, alternativt obefintliga vaginor. not pretty.

paket 2 innehöll nipple covers. när förpackningen låg i min hand och liksom stirrade uppfordrande på mej så insåg jag med ens vilken lustig uppfinning det är. när jag klickade hem dom tänkte jag nog nåt i stil med "gud va praktiskt, så slipper man ha BH om man har en klänning som visar mycket rygg, perfekt!" och det är ju förvisso sant, men man kan ju faktiskt välja att inte ha nån BH alls - eller? om klänningen skulle hasa ner så känns det ju faktiskt exakt lika pinsamt, om inte värre, att sitta där med två blomformade tejpbitar på tuttarna som om de hade varit nakna. men de fyller väl nån sorts funktion i att vi tjejer ska kunna gå runt och ha brösten fria under tischan men ändå slippa oroa oss för att våra bröstvårtor avtecknar sig mot tyget - hu, hemska tanke! jag skämdes lite för att jag köpt dem. nu skäms jag lite för att jag berättar om att jag har köpt dem.